Konsten att gömma undan fina skatter i onödan!

Jag befinner mig i ett intressant läge sedan ett tag:

Jag har massor av bildmaterial och kunskaper som jag av någon anledning inte kan eller tydligen velat dela med mig av!

Bilder:
Jag brukade lägga upp en bild per dag på flickr, sedan kom jobbet som egenföretagare in och helt och hållet stoppade denna tradition och anledningen blev att jag fann mig en situation där jobbet handlade mest om att marknadsföra mig själv och företaget. Dessutom tog jag mycket mindre bilder för skojs skulle och att lägga upp kundbilder fungerar ju inte heller!
Räddningen blev Fotosöndag som handlar om att varje vecka ta en bild enligt ett viss tema och nu fick jag iaf en ursäkt att ta en bra bild i veckan och lägga på nätet som inte handlade om kunder eller krav på att prestera!
Nu i efterhand inser jag att jag har en massa fina bilder som folk vill se men pga jobbet som i motsatt till titeln "frilansfotograf" inte handlar om att ta bilder och istället handlar om att till 80-85% handlar om att marknadsföra sig själv genom att knyta kontakter, sitta vid datorn och annat administrativt jobb!
Jag var medveten om allt detta när jag startade eget och har accepterat den rollen så när jag får chansen till en fotopromenad med mina vänner tar jag den!

Sedan finns det den delen där jag sätter väldigt konstiga krav att saker ska vara perfekta och det bidrar till att vissa saker blir sen eller inte alls blir gjort!
En av dem delar som försenats i evigheter är att skapa en hemsida och efter en uppmaning från en god vän så tvingade jag mig själv att göra fanskapet klart!
Så nu har jag en hemsida men nu dök nästa idiotiska hinder upp: vågar/vill jag visa upp den?
För den är bra enligt min åsikt speciellt när jag är en total dumskalle när det gäller det området så är det egentligen ett mirakel att den ens kom till!
Så till frågan att också visa upp den, är jag redo för detta? Finns det innehåll nog för att intressera folk? Svaret är ja men som vanligt med mig finns det hinder och vad det är kan jag ärligt talat inte säga för om jag visste det så skulle jag inte sitta i denna situation!
Sedan finns det frågan om att skapa en Facebook företagssida, det är något jag måste göra och om jag fick välja skulle jag vilja ta ordet "måste" och med diverse hemska medeltida tortyrverktyg döda det, för det är inte ett bra ord, det säger mera att "det är inte roligt men det ska göras ändå" istället för att "vi gör det roligt och givande och utmanade"!

Nä nu får det vara nog med mina vardags dumheter, varför i hela världen skulle ni andra trevliga människor ta er igenom detta enorma mängd nonsens när jag själv har svårt med att läsa långa blogginlägg!
Over and out!

Irrelevant information

För ett par år sedan när jag via en psykolog fick hjälp med att åter bli social och våga prata med nya människor  insåg jag att det finns vissa attribut som folk i vissa typer av media gärna använder för att trakassera och se ner på andra och jag insåg att dessa attribut säger ingenting om hur en person är på insidan.

Så jag tog ett beslut som fortfarande gäller och om jag får som jag vill kommer detta att gälla resten av mitt liv:
Jag ser inte på folk utifrån deras utsida, istället lägger jag min kraft och vilja på att förstå deras insida och på sätt hitta dem där guldklimparna som resulterar i en vänskap som håller mycket länge!

Så följande attribut är totalt irrelevant för mig:

Kön:
Det intresserar mig inte att konstant få veta om vad som skiljer i mellan könen. Man eller kvinna, kvinna eller man, det säger inget till om denna persons insida bara att deras yttre utseende skiljer sig.

Sexualitet:
Totalt ointressant! Den enda effekt som jag ser är att folk blir stämplade med en massa fula namn pga detta!

Hudfärg:
Ännu mer nonsens, varför dra upp en massa stereotyper om människor bara för att de har hudfärg X. nä lägg ner denna idioti, vi är alla likvärdiga oavsett hudfärg!

Klädsel:
Eftersom jag klär mig helt tokigt (jag har inget intresse i kläder och därför klär mig enligt min egna känsla och tokigt blir det men jag trivs med det!) så lägger jag inte krav på att andra ska vara bättre, jag går så långt och säger att desto mer "udda" folk klär sig destå mer respekt har jag för dem och kollar man på min vänskaps krets så föredrag jag hellre "udda" val av klädsel än kostymnissar med slips!

Kroppsform:
Jag har lika mycket respekt för folk oavsett deras kroppsform, smal eller tjock, vältränad eller fet.
Då jag själv inte är den mest vältränade så känns det bara dumt att kräva att andra ska se ut som muskulösa typer som i vissa fall i stort sätt bor i gym!