Jag fick ett samtal från en kund idag som undrade vad jag sysslar med, mera specifikt hur jag misslyckades med att ta den typen av bilder kunden bett mig ta!
Kunden hade helt rätt för för via bristfällig kommunikation från min sida fick kunden väldigt lite tid att förklara vad denna person önskade för bilder så samtalet handade om att försöka förklara mitt beteende och se till att förtroende kontot inte var helt förbrukat!
Det värsta är att ett samtal hade räckt för att detta inte skulle hända och jag lyckades på något sätt att fucka upp allt genom att inte ringa kunden!
Så nu står jag och kunden i ett läge där jag har ett stort reparations jobb att göra så att personen inte tror att jag är en idiot som gör vad jag vill och ändå förväntar mig att fakturorna ska betalas!
Tack vare snabbt agerande har jag ändå lyckats på ett hyffsat sätt att undvika total katastrof via förslag på förbättringar och sätt som får kunden att fortfarande tro på mig som fotograf!
Så vad är läxan i allt detta??
Om det står i ett email att jag ska ringa kunden, SÅ SKA JAG RINGA KUNDEN!!!
Medan min hjärna sönderanalyserar dagens dumhet från min sida så har jag två rullar film att scanna som ett sätt att gå vidare och sluta hacka på mig själv!
Det är bara att bryta ihop och komma igen, som Per Elofsson sa. Tack så mycket, detta är ett av de bästa blogginlägg jag har läst för att visa värdet av att verkligen lyssna och inte "utgå från, anta att, räkna med" och alla andra ord för slarv... Tack vare att du delar med dig så blir ditt inlägg för mig som en klar glödlampa i kvällsmörkret. - Matteus Åkesson
SvaraRadera